Diskussionen om relining handlar nästan alltid om pengar och störning. Det är rimligt, eftersom det är de två sakerna en fastighetsägare känner av direkt.
Det finns en tredje dimension som sällan räknas och som blir allt viktigare i upphandlingar, särskilt hos allmännyttiga bolag och större föreningar. Vad innebär de två alternativen i material, avfall och transporter?
Svaret är inte självklart och det förtjänar en ärlig genomgång, inklusive de delar som talar emot.
Vad ett stambyte faktiskt river
Ett traditionellt stambyte i ett flerbostadshus innebär att avloppsstammar och tappvattenledningar byts, att bjälklag öppnas och att våtrummen byggs om.
Materialflödet ut ur byggnaden består då av kakel och klinker, tätskikt, bruk och betong från uppbilade golv, gammalt gjutjärn, kopparrör, inredning och isolering. Till det kommer emballage från allt nytt material som förs in.
Rivningsavfall från bygg och anläggning utgör en av de största avfallsströmmarna i Sverige räknat i vikt, och sorteringskraven vid källan har skärpts under senare år. Avfall Sverige, som är kommunernas branschorganisation inom avfallshantering, följer utvecklingen och redovisar hur strömmarna fördelar sig mellan fraktioner.
Det viktiga i sammanhanget är att fraktionerna beter sig olika. Gjutjärn och koppar är metaller med etablerad återvinning och ett faktiskt värde. Keramik, bruk och tätskikt är betydligt svårare. De går sällan tillbaka in i samma användning och hamnar ofta som fyllnadsmaterial eller på deponi.
Ett stambyte river alltså inte bara rör. Det river huvudsakligen badrum, och badrummet är den del som ger det svåraste avfallet.
Vad en relining tillför
Vid relining sker arbetet genom befintliga öppningar. Bjälklag öppnas inte, badrum byggs inte om och ytskikt behålls.
Det material som tillförs är härdplast i den mängd som krävs för att bygga upp det nya röret invändigt, samt förbrukningsmaterial vid rensning och filmning. Det avfall som uppstår är i huvudsak det som spolats ut ur ledningarna före behandlingen, alltså avlagringar och slam, som hanteras som avfall med egna regler för transport och mottagning.
Skillnaden i volym mellan de två alternativen är inte marginell. Den är en storleksordning.
Det innebär också färre transporter. Ett stambyte kräver containerhantering under hela projekttiden och leveranser av allt nytt material till badrummen. En relining kräver fordon på plats under arbetsdagarna och inte mycket mer.
Det som talar emot
En hederlig genomgång behöver ta med det här, eftersom det annars blir marknadsföring snarare än underlag.
Härdplaster är i grunden fossilbaserade material. Att bygga ett nytt rör av plast inuti ett gammalt rör är inte ett nollsummespel, och materialet i sig har en klimatpåverkan som ska räknas in.
Materialen är dessutom hälsofarliga i obehandlat tillstånd och kräver utbildning, ventilation och skyddsåtgärder vid hantering. Det är ett arbetsmiljöförhållande snarare än ett miljöförhållande, men det hör till bilden.
Och relining förlänger livslängden på något befintligt i stället för att ersätta det. Det innebär att det gamla röret så småningom ändå behöver tas om hand, om än vid ett senare tillfälle.
Räknat över en livscykel väger ändå det uteblivna rivningsavfallet tungt, eftersom badrumsrivningen står för merparten av materialflödet i ett stambyte. IVL Svenska Miljöinstitutet arbetar med livscykelanalys och klimatberäkningar för byggd miljö, och den generella slutsatsen inom området är att åtgärder som förlänger befintliga konstruktioners livslängd normalt står sig väl mot utbyte.
Varför frågan börjat dyka upp i upphandlingar
Två utvecklingar driver detta.
Den ena är att klimatpåverkan från byggande fått en formell plats i regelverket. Krav på klimatdeklaration gäller vid uppförande av nya byggnader, alltså inte vid renovering, men systemet har gjort att beställare vant sig vid att efterfråga underlag om materialens påverkan även i andra sammanhang.
Den andra är sorteringskraven. Bygg och rivningsavfall ska sorteras i bestämda fraktioner vid källan, och den som river ansvarar för att det sker. I praktiken innebär det dokumentation, fler containrar och högre kostnad för hantering. Det gör att avfallsmängden inte längre bara är en miljöfråga utan en ekonomisk post i kalkylen.
För en förening eller ett fastighetsbolag som ska motivera sitt val innebär det att resursargumentet numera går att lägga fram vid sidan av kostnads och störningsargumentet, förutsatt att det är korrekt beskrivet.
Så beskriver man det utan att överdriva
Fyra formuleringar håller och fyra gör det inte.
Håller: att alternativet ger väsentligt mindre rivningsavfall, att befintliga ytskikt bevaras, att transportbehovet är lägre och att åtgärden förlänger livslängden på befintlig konstruktion.
Håller inte: att metoden är klimatneutral, att den är fri från miljöpåverkan, att den är återvinningsbar utan förbehåll, eller sifferpåståenden om procentuella minskningar som inte kan härledas till en beräkning för just det projektet.
Det sista är värt att ta på allvar. Påståenden om miljöfördelar i marknadsföring ska kunna styrkas, och generella formuleringar utan underlag är en känd fallgrop i hela byggsektorn.
Det som ändå avgör valet
Resursfrågan är sällan den som fäller avgörandet, och den ska inte heller vara det.
Det tekniska kommer först. Relining förutsätter att rören har form kvar och att fallet är godtagbart, eftersom en infodring följer rörets befintliga läge. En ledning som fallit isär eller lutar åt fel håll åtgärdas inte av metoden oavsett hur mycket avfall som sparas.
Avgränsningen mot tappvattnet kommer därefter. Relining av avloppsstammar berör inte vattenledningarna, som åldras i egen takt och har egna krav.
Först när de två frågorna är besvarade blir jämförelsen meningsfull, och båda besvaras av samma sak: en filmning av samtliga stammar.
Det är också därför besiktningen ligger före metodvalet och inte efter. Ett beslutsunderlag som bygger på antaganden om rörens skick är ett antagande och inte ett underlag.
Underlaget en styrelse behöver
Om resursfrågan ska med i beslutet räcker det med tre uppgifter utöver det tekniska.
Uppskattad avfallsmängd för respektive alternativ, uttryckt i antal containrar eller i ton, med angivet vad uppskattningen bygger på.
Antal transporter till och från fastigheten under projekttiden.
Och vad som händer med de befintliga ytskikten, alltså om badrummen behålls eller byggs om.
Det tredje är i praktiken hela skillnaden. Allt annat följer av det.
En förening som har de tre uppgifterna kan motivera sitt beslut på stämman utan att hamna i en diskussion om vem som har rätt om klimatet, eftersom siffrorna är konkreta och går att kontrollera.
Entreprenörer som arbetar med relining i både flerbostadshus och villor, som KRI, utgår normalt från filmningen när underlaget tas fram. KRI erbjuder kostnadsfri rörinspektion för villor byggda 1980 eller tidigare samt för bostadsrättsföreningar och samfälligheter.
Det avfall som väger minst är alltid det som aldrig uppstod. Men bara om röret det handlar om faktiskt går att behandla.